Nu har jag sökt en utbildning som jag tror kommer bana väg tillbaka till ett arbetsliv.

 Ansökan är gjord och jag har även utfört en psykologisk test så nu får jag snällt vänta till v 26 då antagningsbeskedet kommer. Jag hoppas verkligen att jag kommer in på denna utbildning då jag är så peppad och jag tror verkligen på att detta är min väg tillbaka till ett arbetsliv.En sysselsättning som jag hoppas att jag kommer att kunna ha mina sista år innan pension.En utbildning som kommer att ge mig förutsättningar att kunna arbeta specialpedagogiskt tillsammans med någon som betyder allt för mig.

Denna någon kommer i så fall också att utbildas tillsammans med mig om allt går som det ska och någon klarar lämplighetstestet och det tror jag att någon kommer att göra då hen är klockren för detta uppdrag nämligen samt fungerar som ett stöd för mig.

Om jag kommer in på denna utbildning så har jag ingen som helst aning om hur det kommer att fungera för mig i det tillståndet jag är i men jag är villig att testa och samtidigt som det är jätteläskigt så är detta min enda chans att komma tillbaka till ett arbetsliv känns det som.Jag tror verkligen på detta och jag hoppas att det går vägen.Jag behöver verkligen positiva och roliga händelser i mitt liv just nu då det har varit lite väl mycket av motsatsen och det tär på mig ordentligt. Jag är dock optimistisk och kommer jag inte in nu så kommer jag att söka igen.Jag kommer inte att ge upp min dröm.

Det jag måste göra om jag blir antagen är att informera F-kassan och AF så att dem är med på tåget att detta får bli min min arbetsåtergång och rehabilitering tillbaka till arbetslivet. Jag hoppas verkligen att dem går med på detta och jag kommer att vara ärlig med att detta är min enda chans om jag ska kunna fortsätta att använda min kompetens inom specialpedagogik och det jag är legitimerad för. 

Jag bokade in en tid för studierådgivning med denna tilltänkta skola i förra veckan som var och hade ett toppenbra samtal med grundaren och ägaren av skolan så nu känner jag mig ännu mer peppad och taggad att få gå denna utbildning - jag och någon är ju faktiskt klockrena för detta ändamål.Personen jag fick prata med var så enkel och trevlig att ha en dialog med och jag skulle så gärna vilja ha hen i min framtida bekantskapskrets.Inte ofta jag känner så men när jag gör det så har magkänslan stämt och jag har fått vänner för livet.Jag ser ljust på framtiden fast jag vet att den kommer att vara krokig,tvär och många återvändsgränder. 

Tack för att du läser min text och jag önskar dig en fin kommande vecka,Maja.