Att försöka ha balans när livet stormar.

Ett dödsfall kommer aldrig lägligt men man tvingas att förhålla sig till det och hantera sorg,saknad,smärta och försöka att leva med det och hantera det.Det dränerar en på energi och man går som på sparlåga hela tiden.Som ett töcken i en egen bubbla där allt verkar stanna upp medans allt utanför bubblan flyter på som vanligt.Den erfarenheten fick jag för fyra år sedan när min mamma hastigt dog i en hjärtinfarkt och jag fick uppleva det på nära håll och det var fruktansvärt.

Nu för ca 2 1/2 vecka sedan dog min pappa och återigen måste jag göra samma resa men nu med min kropp som redan innan är låg på energi och detta gör mig nästan avdomnad och den känslan är jag inte bekväm med.Jag känner mig låg och tom och varje dag är en kamp att bemästra.Jag saknar min pappa och jag saknar min mamma men jag får trösta mig med att de är tillsammans igen och i min fantasi har mamma mött upp pappa och de är båda i Körsbärsdalen nu. Båda fria från sjukdomar och krämpor och lever ett lugnt och mysigt liv i en stuga nära skogsbrynet med en sjö ett stenkast bort. 

Själv måste jag hålla mig kvar i verkligheten och kämpa på och hantera allt det som händer i mitt liv just nu och göra det i en kropp som inte känns som min egen.Förutom pappas död och allt runtomkring det med begravning och tömning av pappas lägenhet och allt praktiska med detta utan någon som helst stöd och hjälp från min bror med familj,har jag skrivit under ett uppsägningspapper med min arbetsgivare och är arbetslös för första gången i mitt liv och är i starten med en ,förhoppningsvis, hållbar aktivitetsträning med hjälp av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen samt att jag idag skickade in en ansökan till en utbildning jag tror kan vara till min fördel i framtiden. Egentligen är allt detta för mycket för mig att hantera men jag måste hantera det ändå,om jag ska komma någon vart framåt i min rehab och återhämtning. 

Förutom allt detta med min egen hälsa, pappas död,min brors svek och min egen yrkesframtid har jag och min sambo ytterligare en yttre faktor att hantera som jag kanske kommer att återkomma till - tids nog.            En yttre faktor ingen av oss verkar kunna värja oss emot hur mycket vi än försöker men som nu börjar att kännas som droppen som får bägaren att rinna över.Jag har inte nämt detta förut, inte ens i text och är osäker på om jag ens vill göra det men tiden får utvisa hur det blir med den saken.Jag har inte bestämt mig än för om jag ska berätta om det eller inte samt på vilket sätt det kommer att ske i så fall.En sak är säker - du tror inte att något sådant ska drabba dig förens det gör det! 

Nu kan ju allt kännas ganska så tufft och på många sätt omöjligt att det ska bli bra inom den närmaste tiden men jag väljer att tänka positivt och i engelskan är ordet omöjligt  “impossible” men också om man leker lite med ordet så kan det bli ”I’m possible” ( jag är möjlig) och jag tror på mig själv och jag vet att en dag är allt möjligt för mig. 

Tack för att du läser min text och glöm inte - 

” Nothing is impossible- the words it self spelled I’ m possible!”

 / Maja